spooky month filmtips

14.10.2018 kl. 19:02
Ingen har väl missat att spooky month is here och eftersom skräckfilmer har blivit min favoritgenre passar jag på att återuppliva min gamla goda blogg för att dela med mig av mina favoriter.

bild från imdb.com

Först ut är dock en mycket annorlunda spökhistoria: David Lowerys A Ghost Story (2017). Det är en stilla meditation om tid och sorg som helt klart är en av mina favoritupplevelser i filmväg i år. Den är långsam och till största del dialoglös, så vänta er inte en nagelbitare, men den har ett magnetiskt sug som stöds av det klaustrofobiska bildformatet. Nota bene kära läsare att det här är den sista smala, seriösa konstfilmen jag tipsar om eftersom jag är förfärad över hur snobbig min filmsmak har varit genom tiderna. Hursomhaver är den här så bra att du inte vill missa den, även om den har *tung suck* Casey Affleck i huvudrollen. Fast han är under ett lakan största delen av tiden så det störde inte mig till större utsträckning. Ett blurayexemplar är tillgängligt via Vaskibiblioteket. Heja bibliotek som stöttar hela samhället och inte får tillräckligt med tack för det. ☆☆☆☆

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:
Jeee!! Filmtipsen e tibak! Bleiv faktiskt ännu meir intrigued åv denhär filmin nu, måst si om jag kan hitt an! (och snobbig filmsmak, hehe, kan känn igen me *skäms*)
Johanna14.10.18 kl. 23:58

favoritböcker 2018

2018 var ett ganska bra läsår med 31 mer eller mindre nogrannt utvalda utlästa titlar. Speciellt trevliga läsperioder var vårvintern då jag läste Harry Potter för första gången på engelska och samtidigt knarkade podden Witch, please, sommarkvällar i balkongstolen efter praktiken på Åbo stadsbibliotek var slut för dagen, och några mörka höstkvällar då jag kurade ihop mig i min trygga säng för att sträckläsa Stephen King's The Shining. Förövrigt stiftade jag i år en alldeles ny författarbekantskap, och blev ännu mer förtjust i Sherman Alexie. Här hittas de böcker jag kom ihåg att sätta in på min Goodreads-lista. Halvvägs genom året beslöt jag att sätta in 10 extra böcker till min läsutmaning, och jag tror att jag behåller samma antal till nästa år. Bilderna i detta inlägg är från goodreads.com.

 

1. Etta and Otto and Russell and James av Emma Hooper (2015). En ny favoritbok som jag slukade på ett par kvällar. Handlar om en envis, glömsk, magisk gumma som vandrar genom Kanada och de som funnits nära henne i livet. En fullkomligt förtjusande fullträff i mitt tycke. ☆☆☆☆☆

 

2. You Don't Have To Say You Love Me av Sherman Alexie (2017). En annan favoritförfattares memoar över sin döda mor. Hela boken är ett underbart vackert och poetiskt sorgearbete. ☆☆☆☆☆

 

3. Bluets av Maggie Nelson (2009). Svårplacerad men fascinerande läsning om Nelsons förhållande till färgen blå. ☆☆☆☆☆

31.12.2018 kl. 18:46

toppfilmer 2018

Håll i minnet att inte alla officiellt släpptes 2018, men det tog till i år innan de var tillgängliga på bio. Alla bilder är tagna från imdb.com.

 

1. Paddington 2 av Paul King. En alldeles ljuvlig liten pärla till film som får en att må gott. Underbar och älskad av alla.

 

2. The Florida Project av Sean Baker. Fantastisk film ur ett barns perspektiv om en verklighet som innehåller fattigdom. Känns dock inte som poverty porn, utan är finstämd och oerhört välspelat.

 

3. Call Me By Your Name av Luca Guadagnino. Jo, förhållandet mellan 17-årige pojken Elio och 24-årige (ser ut som 30) mannen Oliver är hella problematiskt, men jag fastnar ändå för filmens drömmiga och slöa sensommareftermiddagskänsla och fullkomligt suger in alla detaljer på duken.

 

4. Mom and Dad av Brian Taylor. Skruvat, nattsvart och hysteriskt roligt. 

 

5. Annihilation av Alex Garland. Tillräckligt fascinerande för att bli mitt gradumaterial. Skulle jag sammanfatta filmen skulle jag antagligen säga meditativ sci-fi med suverän musik.

 

6. Mission Impossible: Fallout av Christopher McQuarry. Helt klart årets bästa actionfilm som också gav oss en mustaschprydd Henry Cavill (och därmed den tidiga höstens besatthet). 

 

7. Hereditary av Ari Aster. Årets bästa skräckfilm som är både uppfriskande oförutsägbar och fungerar på flera plan.

 

8. Bird Box av Susanne Bier. Den mest nagelbitande filmupplevelsen i år, även om den är långt ifrån fulländad. 

 

9. Bad Times at the El Royale av Drew Goddard. Läcker som en fiolsträng strax innan man spänner den till bristningsgränsen.

 

10. Avengers: Infinity War av bröderna Russo. Valet mellan bästa blockbuster stod mellan denna och Black Panther, men personligen tyckte jag Infinity War drog det längre strået i att skapa ren och skär uppståndelse och upprymdhet, även om Killmonger är en fenomenal antagonist. Infinity War var den enda filmen i år jag såg två gånger på bio, vilket i sig är merit nog för att ta sig in på topplistan.

 

Sist men inte minst vill jag skänka en tanke till alla filmer från 2017 som jag inte hade sett när jag gjorde förra årets topplista, eller som jag av någon oförklarlig anledning lämnade bort (looking at you, Last Jedi). De i ordningsföljd är:

Thor: Ragnarök av Taika Waititi som helt klart är den bästa Marvelfilmen hittills och som antagligen kommer fortsätta vara det en god stund. 

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi av Rian Johnson. Jag växte upp med Star Wars som favoritfilmer och denna är den bästa i hela serien eftersom den återgår till att inte ta sig själv så seriöst och öppnar upp universumet för andra berättelser.

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri av Martin McDonaugh, som man kan läsa om när man bläddrar igenom mina senaste inlägg.

Ladybird av Greta Gerwig som är högst relaterbar, finstämd och i tiden.

TYVÄRR hade jag inte möjlighet att se Sorry to Bother You  eller Eight Grade än, så de, plus Isle of Dogs och Pet Sematary, ser jag mest fram emot nästa år. 

31.12.2018 kl. 12:26

Mom and Dad (2017)

bild från imdb.com

Mom and Dad av Brian Taylor. Högst kontroversiell och opinionsdelande svart skräckomedi om epidemi av föräldrar som vill mörda sina barn. Vi lever i en Nicolas Cage renässans och det gör mig extremt glad. Jag har inte skrattat så högt och ofta på länge, det är helt enkelt 100 km/h från början till slut. 

"The most outrageous, the most stylized, the most morbid and the funniest movie I've seen all year" - me. 

Finns att låna via Vaski-biblioteken. ☆☆☆☆☆

15.12.2018 kl. 11:16

Suspiria (2018)

bild från imdb.com

Suspiria av Luca Guadagnino (han som gjorde Call Me By Your Name), en nytolkning av Dario Argentos klassiska skräckfilm från 1977. Detta är atmosfärisk skräck som tar sin tid och kan därför kännas lite långrandig till en början. Desto mer jag tänker på den, desto mer gillar jag den, även om jag känner att något fattas och att det kunde ha varit mera fokus på kvinnorna vid dansskolan istället för den gamle (manlige) doktorn, spelad av Tilda Swinton. Det bör också varnas för att vissa scener är fasansfulla på fantasifulla sätt och inget för känsliga magar. Det jag tyckte var mest skrämmande var dock den verkliga världens ondska som adresseras i epilogen. Suspiria är en kvinnodriven historia med fina prestationer. Tilda Swinton är ju alltid rätt. Låter gudinnor, häxor, dans och erotik med skräckundertoner som något för dig, rekommenderar jag filmen. Går nu på Finnkino. ☆☆☆½

Nyx Fears levererar som vanligt en träffande analys här, och jag instämmer långt med hennes känslor kring filmen.

07.12.2018 kl. 21:35

Widows (2018)

bild från imdb.com

Widows av Steve McQueen. Den marknadsförs som en heist movie och eftersom jag älskar genrefilmer var det klart att jag skulle se en kickass men dyster film med kvinnor i fokus. Jag fick mycket mer än så. Det är en film packad med text och kontext, McQueen filmar sina skådespelare i vackert porträttljus och i bakgrunden spelar ett anspråkslöst men suveränt soundtrack. Rollprestationerna är bra rätt igenom, men klarast lyser (ganska så självklart) Viola Davis, Cynthia Erivo och Daniel Kaluuya som är rysande bra. Robert Duvall skymtar också som övertygande och fruktansvärd, rasistisk gammal gubbe. McQueen lyckas få en spännande närvaro ur alla sina skådespelare fast många är med bara i enstaka scener.

Det skulle vara naturligt att jämföra den här filmen med årets andra heist movie med kvinnorskurkar, Oceans 8, men den har jag inte sett än, tyvärr. Uppfattningen jag har fått från trailern är att den verkar vara mer upptagen av glamouren, spänningen och den roliga aspekten av rån än denna film som är ganska nattsvart rakt igenom. 

Widows går nu på Finnkino och är definitivt sevärd. Jag skulle ha önskat att den var lite mer strömlinjeformad, men i det stora hela är det a solid film. I mitt tycke är det den av McQueen's filmer som är lättast att återvända till. ☆☆☆

01.12.2018 kl. 18:02

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

bild från nothingbutgeek.com

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri av Martin McDonagh. Min favorit av McDonagh! Hans humor är fortfarande svart som döden, hans dialog är fortfarande rapp och fräck och knivskarp, men han tar berättelsen på allvar och skämtar inte bort fantastiska Frances McDormands sorg över sin våldtagna och mördade dotter. Ett par gånger blev jag rörd till tårar, men för det mesta skrattade jag högt åt det absurda karaktärsgalleriet och njöt av åkturen däremellan. McDormand har varit min favoritskådespelerska i några år, och här bevisar hon verkligen varför! Sam Rockwell är ett annat säkert kort. Filmen existerar i ett konstigt tidsvakuum - det är 2017 och polisbrutalitet är på tapeten, men samtidigt är den sömniga småstaden bara knappt in på 2000-talet. Om man lånar filmen på bluray från biblioteket får man dessutom McDonaghs kortfilm Six Shooter (2004) på köpet. ☆☆☆☆

För en kompletterande och mera nyanserad analys av hur filmen förvaltar och gestaltar sin rasistiska poliskår och vithetsprivilegium, check out Renegade Cut.

11.11.2018 kl. 20:34

Sameblod (2016)

bild från imdb.com

Rekommenderar varmt Sameblod av Amanda Kernell. Vet inte vad jag ska säga om filmen annat än att den är en oerhört gripande och välgjord berättelse om skam, identitet, familj och nordisk kolonialhistoria. Kernell belyser olika aspekter av rasism som kommer obehagligt nära och därför borde alla se den. Efter en resa till Australien och Nya Zeeland jag gjorde efter gymnasiet blev jag väldigt intresserad av ursprungskulturer (ett intresse som levt kvar sedan dess) och ville bekanta mig med samer, jag övervägde t.o.m. att studera folkloristik på grund av detta. På senare år har jag insett att det fanns en hel del romantisering och exotifiering i det jag tyckte och tänkte då, vilket är skamligt att erkänna. Men jag intalar mig själv att människor måste få kunna ändra sig och växa ifrån sina problematiska inställningar, så på den vägen är jag ännu. Filmen finns tillgänglig via Vaski-biblioteken. ☆☆☆☆

11.11.2018 kl. 20:11

Halloween (2018)

David Gordon Greens uppföljare till John Carpenters film med samma namn är en slasherfilm i en post-me too-värld. Filmen är en tajt skräckfilm som behandlar offerskap och hur ett trauma kan påverka ens hela liv. Jamie Lee Curtis återvänder som Laurie Strode 40 år efter att hon överlevde Michael Myers mordförsök och hon är så grym för att hon försvarar sin familj trots sin rädsla. Alla kvinnor i filmen har så mycket jävlar anamma! Personligen tycker jag detta är en av de bästa slasherfilmerna jag har sett, inte minst på grund av Carpenters filmmusik som gav en ordentlig adrenalinkick när det klassika pianoklinkandet hördes för första gången. Rekommenderar också att se Nyx Fears video om filmen. ☆☆☆☆

05.11.2018 kl. 09:32

Bad Times at the El Royale (2018)

bildkälla x

Rekommenderar varmt Drew Goddards Bad Times at the El Royale (2018) om du inte räds våldsamma scener och otäcka teman. Filmen lyckas skapa ett mysterium som får en att sitta spänd som en sträng och kastar en fram och tillbaka, kryddat med ett fräsigt Motown soundtrack och en färggrann och visuellt utpräglad stil. Det mest utmärkande är dock skådespelarprestationerna i det breda persongalleriet: Cynthia Erivo fullkomligt strålar, medan Jeff Bridges och Lewis Pullman kilar in små sprickor i hjärtat. Bad Times är definitivt en av de mest engagerande filmer jag har sett i år. ☆☆☆☆☆

Den går på bio NU, och helst ska man ha minimal information om filmen på förhand för bästa möjliga effekt, dvs. undvik trailers och recensioner om du kan. 

Som extratips kan tilläggas att det också lönar sig att se Drew Goddards The Cabin in the Woods (2012), som i sig är en extremt underhållande och nyskapande skräckfilm. ☆☆☆☆

24.10.2018 kl. 12:46

 

Matilda / 25 /  ↵jjjMajordbarn med bibliotekariedrömmar

mina vänner har bett mig samla filmtips på ett och samma ställe så varsågoda
☆ - ☆☆☆☆☆